Högkvalitativ ny dieselinjektor 295900-0280 295900-0210 Common Rail-injektor för Denso-motorreservdelar

Kavitation inuti högtrycks optiskt transparenta bränsleinsprutningsmunstycken (DEL 2)

Optiskt tillgängliga (OA) injektormunstycken har använts i flera tidigare studier av inre flöden av insprutningsmunstyckesgeometrier som finns i direktinsprutade kompressionständningsmotorer. Många av dessa tidigare studier utfördes vid insprutningstryck som är betydligt lägre än de för den relaterade industriella injektorn, på grund av utmaningen med att designa en OA-injektor som kan motstå höga injektionstryck. För att kompensera använde vissa uppskalade geometrier för att matcha Reynolds nummer.

Studier som försökte nå realistiska injektionstryck kommer att sammanfattas här, eftersom dessa är de mest relevanta för designen som presenteras i denna artikel, och i slutändan är de mest exakta när det gäller att reproducera flödet av intresse.

Arcoumanis et al. undersökte effekten av att skala geometrier samtidigt som de matchade Reynolds- och Kavitationsnummer i realstorlek och uppskalad geometri[2]. De fann att kavitationsstrukturerna var olika i de två geometrierna vid liknande kavitationsnummer. Båda geometriskalorna visade geometrisk kavitation på nedströmssidan av den övre öppningskanten (med injektorn pekande nedåt) och strängkavitation som fanns på den motsatta sidan av öppningshålet.

Den huvudsakliga skillnaden som observerades av författarna tillskrevs skillnaden i bubblans uppehållstid i flödet på grund av de olika öppningslängderna. Den storskaliga injektorn var gjord av akrylglas, medan den verkliga skalinjektorn var gjord av en kvartsstav fäst på en Bosch common-rail-injektorkropp och omgiven av ett akrylstödgalleri. Akrylbiten var betydligt större än injektorns originalstålmunstycke. Reid et al. använde safir för att skapa en förenklad version av geometrin som finns i injektorer med ventiltäckt munstycke (VCO)[3]. De uppnådde insprutningstryck på 2000 bar med designen. Det verkar som om öppningen konstruerades genom att safirplattor skiktades i axiell riktning med en serie genomgående hål som bildade den slutliga geometrin. Detta var ett smart sätt att förenkla bearbetningen av delarna.